Åke Hultman   
Från en artikel i Photographica World
http://www.pccgb.org

Universitet i Uppsala importerade 1839 en Giroux kamera och den finns fortfarande bevard där. I denna artikel beskriver Åke Hultman vad som kan vara den första kommersiella kameran som finns bevarad.

2001 var det 150 år sedan fotografins uppfinnare dog. LJM Daguerre levde mellan åren 1787 och 1851 i Frankrike och har blivit känd som fotografins fader. Som så ofta i historien arbetade många med samma ide´ vilket betyder att många hävdar sig vara fotografins uppfinnare. Daguerre´s landsman  Nicéphore Niépce lade grund för uppfinningen och sammarbetade också med Daguerre. I England experimenterade Henry Fox Talbot vid samma tid med bilder på papper.

Louis Jaques Mandé Daguerre var en skicklig målare och företagare. Han drev ett populärt Diorama med sin kollega Charles-Marie Bouton i Paris mellan 1820- och 1830-talet. De utställde storslagna målningar i format 14 x 22 m. Med hjälp av olika belysningar kunde de t.ex. skapa illusionen av en sommaridyll som långsamt övergick till ett dramatiskt landskap med åskbyar. Som konstär var det naturligt för Daguerre att använda en kamera obscura i sitt arbete att teckna nya vyer. Redan 1827  funderade han om att kunna behålla kamera obskurabilden på något sätt. Efter lång forskning och med hjälp av Niépce experiment lyckades han 1837 fixera bilden så att den inte försvann i dagsljus.

Daguerres uppfinning presentersdes av fysikern och sekreteraren i den franska vetenskapsakademin Francois Jean Dominique Arago 7 januari 1839. Tre vecor senare kunde  man läsa i Sverige i Aftonbladet om nyheten under rubriken; " Ett landskaps afteckning genom dess blotta afspegling". Samuel Morse besökte Paris i mars 1839 för att patentera sin elektriska telegraf. Han besökte Daguerre för att se den nya metoden att bevara bilden i en kamera obscura. Morse var imponerad. Han skriver till sin bror: "It is one of the most beautiful discoveries of the age". Under tiden Daguerre besökte Morse på hans hotell fattade dioramat eld och totalförstördes. Dioramats tid var förbi och byggdes aldrig upp igen. Alla detaljer om uppfinningen presenterades inte förrän 19 augusti samma år. Niépce som han tidigare samarbetet med och Daguerre fick nu en årlig ersättning och uppfinningen skänktes utom England till världen.

Efterfrågan på nymodigheten var enorm. På några månader sålde Daguerre ut de kameror som hans svåger Alphonse Giroux hade tillverkat. Kameran konstruerades av Daguerre och tillverkades av Giroux. Giroux fick 50% av förtjänsten. Daguerre and Niépce fick vardera 25%.  Paris store optiker Chevalier uttryckte sin besvikelse när han inte fick tillverka Daguerres kamera genom orden: "Det behövdes en optiker men en pappershandlare anställdes".  Besvikelsen lindrades då han fick tillverka optiken till kameran. Optikens ljusstyrka var låg och tillsammans med de relativt okänsliga plåtarna blev exponeringstiden ca 10 -20 minuter. Många insrumentmakare kopierade kameran. Hade man inte råd med en kamera köpte man åtminstone Giroux´ beskrivning som snart publicerades i 32 olika utgåvor på en mängd språk.
Hela utrustningen med kamera, förvaringslåda för de polerade plåtarna, joderingslåda, spritlampa, polerträ och diverse kemikalier vägde ca 50 kg. Redan i december 1839 fanns Daguerres metod beskriven på svenska och Bonniers förlag sålde även hela utrustningen.

I Daguerres beskrivning behandlas de fem operationerna för att ta fram en daguerreotyp:

1   POLERING
2   JODERING
3  EXPONERING
4  FRAMKALLNING
5  FIXERING

En av nackdelarna med Daguerres uppfinning var de långa exponeringstiderna. Därför är de tidigt bevarade daguerreotyperna ofta bilder på landskap, stasdsmiljöer och stilleben. Redan 1840 blev det möjligt att ta porträtt tack vare Petzvals ljuskänsligare optik och att plåten också gjordes känsligare genom behandling med bromångor. Kameror gjordes snart för mindre format som halvplåt, kvartsplåt och åttondelsplåt varför vikten reducerades. Många konstnärer kände porträttmåleriet var hotat av fotografien och skaffade sej den nya utrustningen och blev kringresande fotografer.
En av dessa besökte Sundsvall efter Norrlands- kusten men hade lite framgång: "Som mitt vistande härstädes varit sedan den 4:e och ännu icke någon anmält sig till porträttering, ser jag mig nödsakad att härifrån afresa i början af nästa vecka". Vidare berättas att "porträtt tages så väl i mulet som klart väder".
Bilden på en daguerreotyp är spegelvänd och måste betraktas i en viss vinkel för att motivet skall träda fram i den annars spegelblanka plåten. Den måste förvaras lufttätt bakom glas då bildytan är mycket känslig. Metoden var direkt positiv. En daguerreotyp är således unik. Dagens negativ/positiv förfarande gör det däremot möjligt att mångfaldiga bilden. Ofta kolorerades delar av daguerreotypen. Idag är dessa bilder åtråvärda samlarobjekt.

1841 beställde professor Svanberg på Fysiska Institutionen vid Uppsala Universitet en utrustning via instrumentfirman  Petitpierre i Berlin. I Uppsala Universitets arkiv finns räkningen bevarad. Det var på den tiden en relativt stor affär. Utrustningen sändes via båt från Stettin till Stockholm. Frakten från Stettin kostade 2 pfenniska Thaler och transport till och från fartyget 1 Thaler. Utrustningen kostade 87 Thaler och 25 groschen eller ca 168 riksdaler i dagens värde omkring 15000 kr. Kameran skadades i frakten men levererades 1842. Kameran, joderingskistan och kvicksilverkistan är en av en handfull utrustningar som finns bevarade i världen och dess äkthet bekräftas av den imponerande plaketten på kamerans sida. Denna kamera är den första fabriksmässigt tillverkade och är också fotohistoriskt sett den allra viktigaste kameran.

Texten på plaketten  är:

”Aucun Appareil n’est garanti s’il ne porte la Sign.. de Mr. Daguerre et le Cachet de Mr. Giroux. Le DAGUERREOTYPE, exécute’ sous la Direction de son Auteur, à Paris, chez Alph.Giroux et Cie., Rue du Coq. St Honore’ No7”.

"Garantien på apparaten gäller inte om den inte bär herr Daguerres namnteckning och herr Giroux´ sigill.
DAGUERREOTYPEN utförd under överinseende av dess upphovsman hos Alph. Giroux och C:o Coq, St Honore´ No 7 i Paris".

Sigillets text är: 
"DAGUERREOTYPE 1839 Alph. Giroux".

Till utrustningen finns även joderingskistan och kvicksilverkistan bevarad. På kvicksilverkistans sida finns fortfarande original termometern med Alph. Giroux instämplat. Kameran är avsedd för plåtar med storleken 164 x 216 mm och hade samma storlek som Niépce första tennplåtar. Bakom mattskivan sitter en spegel i 45 grader för att ge en rättvänd men sidvänd bild. Genom att skjuta den bakre lådan fram och tillbaka  kan man hitta bästa skärpan. Även linsen kan skjutas i sin fattning. Slutaren är helt enkelt en skiva på objektivets front som vrids ut vid exponeringen. Kamerans bottenplatta är 380 x 513 mm. Kassetten, som inte finns bevarad i Uppsala  hade två dörrar som skyddade plåten från ljus innan den exponerades. Dörrarna kunde öppnas från kassettens baksida med hjälp av ett bågformat stag. I denna kamera finns några mässingsdetaljer som till en början verkar vara rester från något experiment. I den svenska översättningen av Daguerres beskrivning har översättaren gjort en anmärkning om en anordning för att underlätta bestämningen av exponeringstiden. Det kan vara detta experiment man provat på. Kameran är byggd avv furu. Hörnfogarna döljs med valnötsfaner. Mittpartiet av fronten är valnöt eller liknande träslag. 

       
Framkallningsboxen med spritlampan som värmer kvicksilvret enligt beskrivningen från 1839.

          
Sensiteringsboxen enligt beskrivningen från 1839.

Att notera är att på objektivet står LE DAGUERREOTYPE  par Alph Giroux. Detta tyder på att kameran är ett tidigt exemplar då senare exemplar har texten LE DAGUERREOTYPE chez Alph Giroux et Comp. Enligt fotohistorikerna Helmut och Alison Gernsheim exporterade Giroux de första utrustningarna till Louis Sachse och Edvard Petitpierre i Berlin. Till höger om sitt sigill har Giroux numrerat de tillverkade kamerorna. Det exemplar som finns i Uppsala är numrerat UN (un betyder ett på franska). Detta kan tyda på att kameran är den allra första kameran Giroux exporterade.  
Objektivet är fäst mot fronten med sex skruvar. Vid sidan om de befintliga skruvarna finns hål som avslöjar att kameran tidigare har varit försedd med ett annat objektiv. Kamerans objektiv är en plankonvex akromat med en brännvidd på ca 415 mm och med en effektiv ljussyrka på ca 15. Den så gott som plana sidan av linsen är riktad mot motivet. Efterfrågan på kameran var stor. Då Chevalier inte hann med att leverera linser erbjöds Lerebours och andra Parisoptiker att slipa passande akromater. Chevaliers lins var en akromat med meniskutseende och övriga optiker tillverkade plankonvexa linser. På infattningens kant är följande text inristat: "Apparat von Giroux Paris".

Redan 1841 när kameran beställdes böjade Giroux´ kamera att bli omodern. Séguir tillverkade  i november 1839 en utrustning som bara var en tredjedel så skrymmande som Giroux´ utrustning. Chevalier tillverkade också en hopfällbar kamera med bättre optik. Hans kameror för mindre format gjorde det möjligt att ta porträtt, så också Voigtländers helmetallkamera med det ljusstarka Pezvalobjektivet.
1839 när Daguerre presenterade sin metod var det stor sensation att naturen själv kunde producera en bild. Idag är fotografin självklar. LJM  Daguerre avled 10 juli 1851 och samma år uppfanns våtplåtsmetoden. Daguerres metod var helt ur bruk i slutet av 1850-talet, men hans namn kommer alltid att förknippas med fotografins uppfinnimg.

Literature:

Helmut and Alison Gernsheim, L.J.M. Daguerre, The History of the Diorama and the Daguerreotype. 1968

Beaumont Newhall, Daguerre, Historical &Desrciptive Account of the Various processe of the Daguerreotype. 1971

Beaumont Newhall, The History and Prctice of the Art of Photography, Snelling Reprint 1849, 1970

Per Hemmingsson, Fotohistoriskt, 1970. Sweden

Flemming Berendt, Daguerreotypikameraets Historie. Denmark